Han gick fram till mig och tog min
hand. ”Gå, din familj behöver dig” sa han jag drog tillbaks min hand och
skakade på mitt huvud som ett litet barn som inte ville gå sin väg bort från
kärleken som omslöt en. ”Gå” sa han igen ”Du kan komma tillbaks när tiden är
inne” Jag förstod inte vad han menade, jag kunde inte ge mig av. Will tittade
på mig med sina sorgsna, gula drakögon och känslan jag fick var så
överväldigande att mitt hjärta höll på att spricka. Varför ville han inte ha
mig, var det något fel på mig, efter allt vi gått igenom så ville han att jag skulle
ge mig av. ”Jag tänker inte lämna dig Will” jag gjorde en dramatisk rörelse med
mina armar som gjorde att jag säkert såg ännu mer förtvivlad. ”Jag sa ju att du
kan komma tillbaka när tiden är inne, Emma” jag vände ryggen åt honom för att
inte visa mina tårar som välde ner för kinderna. ”Men jag förstår inte vad du
menar Will, vill du inte ha mig? Varför säger du bara att jag kan komma
tillbaks när tiden är inne? När ska jag veta att tiden är inne Will?!” Han la
sin hand på min axel och vände mig om sedan tog han sin andra hans och torkade
bort tårarna och la några blonda hårstrån bakom mitt öra. ”Din familj behöver
dig Emma, dom vet inte vart du är eller om du mår bra. Du är i en helt annan
värld, men när tiden är inne så kommer du kunna resa tillbaks och jag kommer
att vänta på dig. Tills dess hinner jag nog även lära mig att rida eller hur?”
Han tittade på mig och jag såg att ett skratt fanns på hanns läppar vilket i
sin tur fick mig att le även om det bara var ett litet leende. ”Lovar du det
Will att när jag kommer tillbaka så finns du här?” Jag tittade in i hans ögon
och på något sätt kändes det som om jag redan visste vad han skulle säga men
när han väll sa det så blev jag ändå så lycklig att jag skulle kunnat spricka.
”Ja jag kommer finnas här och vet du varför? Jo för vår kärlek är starkare än
något annat.” Sedan tog jag steget genom portalen och i nästa sekund var jag
tillbaks i den gamla matsalen. Aldrig hade jag trott att den övergivna
herrgården skulle betyda så mycket för mig, förut var den bara ett otäckt nytt
ställe som mina föräldrar kallade ett hem värt en prins. Men nu kunde jag se
Will vart jag än gick i de gamla huset och nu visste jag att vi alltid skulle
vara tillsammans, för precis som han sa så är vår kärlek starkare än något annat
och inte ens det faktum att vi bor i två helt olika världar kan skilja oss åt.
Det kommer alltid att vara vi två Will, vad som än händer även om det så tar
hundra år så kommer vår kärlek alltid att vara starkare än allt.
Skriven av: Jennelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar