Jag saknar dig, mer än du någonsin
kan föreställa dig. Jag saknar ditt sätt att prata med mig på, jag saknar
ljudet av din underbara röst. Nu när du inte längre finns i min närhet, så
känner jag mig alldeles tom.
Allt vi brukade göra tillsammans,
det får jag nu göra ensam. Jag minns när du visade mig ”Blåsiga klippan” första
gången. Den är ingenting utan dig, det blåser inte ens lika mycket där nu. Det
är som om allt annat har stannat upp. Och det går inte en dag utan att jag
tänker på dig. Du var den som lärde mig känna mig själv. Du var den som lärde
mig att älska. Du var den som fick mig att uppskatta livet. Nu får jag lära mig
resten själv, och det är inte alltid enkelt. Speciellt inte när man har två
tvillingpojkar att se efter. Det var synd att du aldrig fick träffa dem. Jag
döpte en av dem efter dig, och den andra efter en vän, jag är säker på att du
vet vem. De har hört mycket om dig. Om vad du gjorde för mig. Det står jag i
evig tacksamhetsskuld för, men jag vet inte hur jag ska tacka dig nu.
Det händer rätt ofta att jag frågar
hur jag ska ta mig vidare i livet. Men det ända svaret jag får är ”Du har ju
oss” eller ”Slösa inte mer tid på det där”, men de ska veta att jag kan slösa
hur mycket tid som helst på dig, vare sig jag ser dig eller inte.
Du har varit nära döden många
gånger, fler än vanligt. Men alla gånger har du överlevt, alla gånger förutom
en. Den onödigaste. De flesta tror att du tog självmord. Men jag vet att det
var något annat. Jag vet exakt vad som hände. Men det är något mellan oss.
Jag kollar på halsbandet du gav mig
på min första födelsedag med dig. Det har jag alltid med mig, för det håller
dig levande för mig.
Du vet platsen vi upptäckte, där du
träffade dina föräldrar. Jag vill att vi möts där. Kanske tar jag med mig
tvillingarna också.
Vissa tycker jag är larvig, som
står här varje kväll och talar till dig. Än har du inte gett mig något svar.
Men jag vet, att när du känner dig redo, kommer du ge mig ett tecken. Jag har
ingen aning om hur, du gör alltid så oväntade saker. Men du kommer på något
sätt bevisa för mig att du lyssnar på allt jag säger varje kväll.
Det vet jag.
Din ögonsten
Skriven av: Någon som älskar bokstaven E
fin text!
SvaraRadera